Tambo, en släthårig korpsvart hane, kom från bagaremästare Eklöf i Karlskrona.    Han kostade en fläskfilé.

Jag fick välja valp och det blev just Tambo, för han parkerade sig i mitt knä och tuggade på de av sina syskon, som också vågade sig upp.  Han var en ettrig kille.

Han grävde gärna ner både ben och skorpor i en del av lägenhetens hörn. När vi gick förbi hans gömmor var han snabbt där och visade sitt bländvita vackra vassa garnityr.

Han vaktade gärna mammas väskor och skor också. Ingen tog dem ostraffat, förutom mamma. - Man biter inte den hand som föder en. 

Han vaktade även Pyret och Pysen, två kattungar, vars mamma blev överkörd. Han hade fullt upp en hel sommar att hålla koll efter kråkor o duvhök.

På landet grävde han gärna sork och gillade skarpt att åka med i ekan. 

Jag minns en natt, då vi var ute och fiskade kräftor. Plötsligt hörde vi ett mystiskt plaskande i mörkret.

Vi rodde mot det och där, mitt i sjön, simmade Tambo emot oss. Då var han mer än 100 m från stranden.

När min äldste bror en sommar jobbade på Tarkett i Ronneby och körde vespa dit, var Tambo en morgon försvunnen.

Pappa tog bilen och körde ner mot stora vägen. Han hittade Tambo ångande längs vägen där min bror kört.

På nätterna vandrade han runt till oss. Han skulle ligga närmast väggen. Han ägde sängen.

Det var mer än en gång, som jag vaknade av att jag föll ur sängen. Då hade han tagit spjärn med bakfötterna mot väggen, lagt huvudet mot min sida och så tryckte han.

Han blev tyvärr inte äldre än 7 år.  Han fick ett diskbråck, som inte gick att åtgärda.